Kära Inger!
Jag har läst din bok. Ibland kunde jag inget se för alla tårar jag hade. Du har skrivit så gripande och inlevelsefullt. Några saker måste jag fort förbi för det gjorde bara så ont. Tack för en fantastisk läsupplevelse! Att det kunde vara så förfärligt i fängelset hade jag aldrig förstått förut. Och hur rättslösa de fattiga människorna var! Nu tänker jag ge boken till läsning i min bokcirkel. Det var ju inte alltför länge sedan detta hände! Vilka människor "stannfåglarna" var! Vilka heroiska insatser de gjorde!
Själv håller jag på att göra en bok om byarna Sunnanäng och Hjortnäs (Leksand) där jag bor. Min man har sina rötter här. Jag har hållit på med släktforskning på alla gårdar från storskiftet och nu "känner" jag också dessa människor utan och innan. Jag har det värsta kvar tycker jag. Det är att få till det sista och kunna ge ut en bok. Hembygdsföreningen står bakom, så vi lär bara trycka upp 300 ex på eget förlag. Så det är bara att ta tjuren vid hornen och ta kontakt med tryckerier. Jag såg att du hade DotGain som tryckeri.
Jag är född i Sundsvall 1938 och jag har hört mycket om hur det var förr genom min mormor och morfar.
Vill i alla fall tacka dig väldigt mycket för att du skrivit denna otroligt fina skildring av dina farföräldrar.
med vänlig hälsning
Doris Holmats
Hej Inger!
Tack för att du skrev boken "Stannfåglarna" och för att jag fick läsa den. Bitvis kände jag, ångest och smärta när jag läste om hur människor kan vara mot varandra och om hur Britta dog i barnsäng. Jag relaterar till min egen upplevelse när mitt första barn föddes och det blev komplikationer. Om jag hade levt på den tiden som du skriver om hade jag med all sannolikhet också dött i barnsäng. Du skriver på ett mycket målande sätt och när jag nu tänker tillbaka på boken har jag ibland svårt att avgöra om det är en bok jag läst eller om det är en film jag sett.
Jag har alltid, så långt jag kan minnas, varit fascinerad av livet på landet och gärna gamla tider. Det som gör din bok än mer intressant är att historien är sann, personerna är sanna. Vi har ett otroligt arv.
Själv är jag från södra förorten i Stockholm men jag har en del av mina rötter från Bergslagen. Som 13-åring läste jag boken "Mina drömmar stad" av Per Anders Fogelström, motvilligt började jag läsa boken men fann den oerhört intressant. Andra författare som jag gärna läser är Sigge Stark men vet att det bara är påhittade enkla berättelser men det som gör hennes böcker intressanta är att de handlar om trakterna där min farmor växte upp.
TACK för dit gedigna arbete med boken "Stannfåglarna"!
Mvh
Hanneli Gustafsson
Hejsan Inger!
Kände att jag måste skriva några rader och tacka för en väldigt gripande bok. Köpte den till min mor i julklapp. Hon läste den 2 ggr på raken, för att inte missa något! Sen övertog jag den och läste. Längtade till att det skulle bli kväll så att jag fick fortsätta att läsa. Den var "sorgsam men samtidigt full av framåtanda". Man såg allt framför sig när man läste. Känner igen en del av vardagen dom hade förr eftersom att min far har berättat lite om detta. Min farmor kom från Skansnäset.
Tack så mycket för denna underhållande bok och hoppas att du har någon efterföljare på gång!
MVH Evacatrin Jonsson, Dorotea
Hej Inger
Vill bara tacka för en otroligt bra bok som jag precis avslutat. Hoppas du är på gång med nästa bok (?)
Cia i Dorotea
Hej Inger!
Nu har jag snart läst boken, den är ju fantastiskt bra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag har grinat mig igenom den, så fruktansvärt när barnen auktionerades bort. Jag har gått in på webben och tittat på hela släkten också, det var intressant.
Hälsningar
Sonia
Hej Inger!
Jag bara måste tacka dig för din otroligt fina debutroman, den var en glädje att läsa och gav många tankar och reflektioner kring min egna släkts brokiga historia. Jag bloggar sedan en tid tillbaka och kunde inte låta bli att tipsa mina läsare om din fina bok.
Jag har alltid läst mycket, och som barn läste jag nog igenom hela skolbiblioteket hemma i Svanabyn... Under mina år vid universitetet i Umeå läste jag förutom facklitteratur en rad "finkulturell" litteratur, men aldrig har en berättelse satt sig så som din gjorde!
Så tack för en fin läsupplevelse och jag ser givetvis fram emot nästa bok, För visst kommer det fler?
Hälsar,
Therese Bjärstig
Först och främst - jag har läst DIN bok Stannfåglarna (för länge sen förstås...). Det var en enastående upplevelse - jag kände igen och kunde överföra det mesta till och från mina egna morföräldrars, Johan och Ida Forsgren, liv. De grundade Kronby, en by som "levde" i exakt 50 år... tragiskt. Jag kände igen allt utom det starka politiska engagemanget - jag personligen har varit och är ljumt intresserad av politik måste jag tyvärr erkänna. Trots att det är livsnödvändigt för oss alla. Lathet? Kanske är det orsaken till att jag inte heller "hört" så mycket. Det engagemanget fanns säkert hos alla "stannfåglar", då för länge sen och även mina föräldrar var mycket medvetna. Jag förstår det du skriver och högaktar dig för att du varit och är så intresserad. TACK Inger för den tidsresa du bjudit mig på och det arbete du gjort! Du är så fantastiskt duktig. Du har också gett mig massor av tankar över hur man fungerar som författare, hur man kommer på vad man skall göra för att nå fram till målet - boken. Har du gått någon speciell skrivarutbildning eller har allt bara funnits inuti dig? Nu befinner sig Stannfåglarna hos min dotter Monika för att hon ska få en inblick i livet som levdes i mina hemtrakter för mer än 100 år sedan. Spännande att få höra hur hon upplever den!
Gunvor Lindkvist
Hej Inger.
Jag vill bara tacka dig för en enormt stark och vacker bok. Det är en bit av vår historia som i dagens samhälle sedan länge är glömd, behovet att minnas den är dock, enligt min åsikt, mycket mycket stor. Det är så många av oss som tappat vår historia och förståelsen för hur vårt samhälle uppnått den nivå vi idag befinner oss på, men som vi också håller på att överge. Solidaritet är ett ord som tappat sin betydelse, egen vinning och självförverkligande är högt värderat.
Att se bilderna på alla i din familj gjorde ett starkt intryck på mig och sorgen över allt armod och slit drabbade mig igen.
Jag växte upp på en väglös gård i skogen vid namn Taråberg. Den har också en lång och sorglig historia. Mina föräldrar ville leva nära natur och i samspel med densamma. De köpte huset men fick inte bo på platsen för skogsbolaget. Där gick inte att bo enligt dem. Min pappa, Björn Bergström, tänkte visa att det gick utmärkt och trodde att det räckte att visa detta för att få köpa även marken. Du kanske känner till historien....
Jag var åtta år när kravallpolis och brandkår vräkte oss från huset och eldade upp vårt hem, de sprängde skorstenen och hällde diesel i jordkällaren. Detta var 1980, så sent begick kapitalets stormakt övergrepp på strävsamma familjer med barn som bara vill få leva och sköta sitt liv, ta tillvara på de fantastiska gårdar som finns i vårt land, odla den jord som våra förfäder med obegripligt möda brutit. Det är en skam.
Nu begås liknande övergrepp fast i andra länder, dock säkert många gånger av samma företag som gjort detta mot våra medborgare fast för 100 år sedan eller mindre....
Efter kampen om Taråberg så flyttade vi till Stavsjö så det känns som vi har många beröringspunkter. Jag gick i skolan i Hoting och två av mina småsyskon gick i Dorotea.
Det var min mamma, Svea, som gav mig boken och nu ska jag sprida den vidare. Den behövs!
Varma hälsningar Lina von Euler
Hej Inger,
Jag lånade boken av min svåger Kenny Lindström och som jag förstår så känner du igen hans mormor Gun Johansson. Anledningen till att jag först ville läsa boken är att jag har släkt som kommer från Backe och förstod att din bok handlar om områden inte allt för långt därifrån. När jag sen började läsa boken så fastnade jag direkt. Du skriver så fantastiskt så jag förflyttades till Klippsta under tiden som jag läste. Jag har fällt många tårar men jag har även haft ett leende på läpparna här och där. Det är också väldigt intressant att läsa om hur människor hjälpte varandra och vilket engagemang de hade i fackförening m m. Tänk att de orkade som de jobbade och slet. Tack för att du delar med dig av din släkts historia! Nu vill jag väldigt gärna köpa den här boken av dig och ha den i min bokhylla, dels för att läsa den igen men även för att min man, mina döttrar och andra vänner och bekanta ska få möjlighet att läsa boken. Eftersom jag önskar att du signerar den så undrar jag om jag kan beställa den så här via mail och hur jag i så fall ska gå tillväga för att få boken och betala den.
Tänk om de kunde använda din bok i skolan och läsa för barnen, det blir ju en helt annan upplevelse när historien är på riktigt. Nu när samhället blir mer och mer stressat och många människor springer utan att reflektera så tror jag att det är väldigt nyttigt att stanna upp och kanske titta tillbaka lite på hur det var för inte allför länge sedan.
Framförallt vara rädda om den tid vi har. Mina flickor är 24 och 28 år och jag vill så gärna att de ska läsa boken för att förstå hur det var i Sverige och förstå hur folk gick samman och hjälpte varandra och brydde sig om varandra i glädje och sorg.
Jag hoppas jag lyckas.
En härlig vår önskar jag dig och de dina!
Varma hälsningar
Carina Pettersson (född Backlund)
Tack så mycket för en fantastisk bok om Klippsta. Jag är från Rörström och tycker det är otroligt roligt att få läsa om min hembygd på detta viset och känna igen folket som beskrivs. Många av namnen känner man ju igen från barndomen. Min pappa, John Strömqvist, pratade om Östen på Klippsta. Jag antar att de var i ålder med varandra. Min pappa var född 1911.
Än en gång tack, man blir ödmjuk när man inser vad våra föräldrar gick igenom under sin uppväxt.
Hälsningar
Solveig Strömqvist
Hej Inger
Jag skriver till dig med anledning av att jag läst din underbart intressanta bok.
Jag fick låna boken av min mormor som också läst den.
Jag är idag 46 år men när jag var liten så hade jag förmånen att lära känna Runo när han bodde i Göteborg tillsammans med Anna.
Han var alltid lika busig med oss barn och skulle alltid låtsas att ta min näsa varje gång vi sågs genom att nypa lite lätt i näsan och sedan sätta sin tumme mellan sina fingrar så att det såg ut som han hade min näsa där. Jag ville ju förstås ha tillbaka den vilket jag självklart fick till slut.
Jag har även varit vid deras sommarställe och hälsat på strax utanför Göteborg där jag kommer ihåg att de hade en hel del mördarsniglar som de försökte utrota och Runo ville också alltid bjuda på den speciella Sötosten som han gjorde. Runo var ju även duktig med sina smidessaker samt gipsskulpturer m.m. och har t.o.m. skulpterat av min morfars huvud som är otroligt identisk.
Att det kom sig att jag kände Anna och Runo samt deras 2 barn beror på att de bodde på samma gata på Hisingen i Göteborg som min morfar och mormor, Gun och Bengt Johansson hette de. De umgicks nästan dagligen i 40 års tid och hade ju även barn i samma ålder som lekte tillsammans d.v.s. min mamma.
Min mormor och morfar fick även följa med Anna och Runo upp till Klippsta ett par gånger och har även en del fotografier därifrån som jag bifogar till dig. Första gången de följde med så minns min mormor att Kristina kom och hämtade dem med båten nere vid sjön. Den andra gången de följde med var någon gång i slutet på åttio-talet eller möjligen i början på nittio-talet.
På ett kort så ser man hur Kristina sitter i båten tillsammans med vad jag tror är Anna och Runo samt kanske barnen.
På ett annat kort så finns även Ragnar med.
Vet inte om detta är av intresse för dig egentligen men tänkte i alla fall berätta lite om vad jag vet om detta.
För mig så var din bok en fin historisk skildring som berörde mig mycket då man tänker sig in i deras situation hur de levde och slet för sitt uppehälle.
Jag kom bl.a. att tänka på när Johan arbetade med järnvägen som rallare och hur tufft det måste ha varit och det skulle ha varit kul att ha sett ett fotografi därifrån.
Nu kommer det sig så att jag och min fru har en sommarstuga uppe i Orsa som vi brukar åka till ibland närmare bestämt i Skattungbyn och där fick jag i en bok som heter Skattungbyn förr och nu se en gammal bild på ett gäng rallare som håller på och bygger Inlandsbanan någon gång runt 1900-talet. Människorna på bilden har inte kunnat identifierats och det är ju inte säkert att det var just detta gäng som Johan arbetade med men med lite fantasi så är det inte helt omöjligt att det är Johan som sitter längst fram på vagnen.
Hur som helst så var det så här Rallargubbarna såg ut vilket jag tycker är mycket intressant. Det stod i boken hur missnöjda de var med lönen men fick efter många förhandlingar en ändring av dagspenningen till 4 kr per man.
Med vänliga hälsningar
Kenny Lindström
Netropolis AB
Norra Ågatan 7A
732 31 Arboga
Hej Inger!
Tack för en mycket intressant och läsvärd bok! Vi har läst din bok i vår bokcirkel och haft stor behållning av den.
Vi har gjort reflektioner, framför allt om hur kvinnornas liv var förr i tiden. Kvinnorna var starka, modiga omvårdnande och gav aldrig upp, hur motigt liver än kunde vara. Det är mycket kvinnornas förtjänst att släktleden i Norrlands innland lever vidare.
Vi tycker att det var extra givande att du har skrivit dialogerna på dialekt. Vi skulle önska att Du läste in boken som ljudbok. Så härligt det skulle vara med en författaruppläsning av boken! Boken skulle också kunna spelas in som film och mycket väl spelas upp som en TV-serie. Den skulle ge Svenska folket ett perspektiv på livet som nybyggare/ kronotorpare i Norrlands innland i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
Med vänliga hälsningar.
Bokcirkeln i Dalasjö (Vilhelmina)
Else-Mari Bergsten, Annica Strandberg-Lidström, Karolina Lidström, Dorine Sondell, Märta Olofsson, Liza Hinas, Sonja Almroth, Karin Jonsson och Marianne Malmbo/gm Marianne
Hej Inger
Vill bara skriva och tacka för boken. Den grep starkt tag i mig från första kapitlet och har gett min julledighet både tårar, värme och igenkännande. Min släkt kommer från Vallen (Junsele) så jag kan minnas farfars och morfars berättelser. Jag blev den som nu förvaltar farfar och farmors livsverk (ett litet jordbruk) som farmor och farfar fick bryta upp, vi åker till vår "oas" så fort vi kan, bor med familjen i Timrå. Jag fick låna boken av en släkting Disa (Granqvist) Söderberg på Vallen och enligt henne är vi släkt på långt håll. Nu har jag beställt en egen bok som jag ska sprida till vänner och släkt. Så tack ännu en gång för att du skrev boken, som nu ger många läsare minnen och en djupare förståelse till oss lite yngre om de berättelser vi hört och om vår hembygds historia.
Det här blir en bok för mig att föra vidare till mina barn, barnbarn och knyta till vårat lilla torp på Vallen.
Massor av kramar från Inger (Granqvist) Lithén född 1956
Hej Inger!
Vi har läst Din bok och vill TACKA! Finner inte på något bättre ord än att den är "huskut" bra!
Grattis till Hedenvinds plaketten, Du platsar väl in bland de författare som tidigare fått priset!
Jag är själv uppvuxen ett " stenkast" västerut från Klippsta, min Farmor o Farfar bodde på Lillholmen i Flåsjön. Känner igen mycket i boken, sådant jag hört berättas och själv upplevt.
Vi har rekommenderat boken till vår bekanta, en av dom kom och tog mej i hand, tackade för "tipset", hade läst den på tre dar!
Mvh. Börje och Margareta i Västerås
|
