www.klippsta.se

Hem
Karta över Klippsta
Bilder från Klippsta
Om romanen
Romanens omslag
Romanens första kapitel
Beställning av romanen
Artiklar och intervjuer
Recensioner
Läsarbrev
Priser
Klippstas vänner
 
   
 
 

  • Örnsköldsviks Allehanda (ÖA) hade 2010-12-06 under rubriken "Fattigdom och kamp i Norrlands inland" en mycket positiv recension av Stannfåglarna, skriven av Lars Landström.
  • 2010-12-08 kom en recension av Stannfåglarna på Bokus under rubriken "En helt fantastisk bok". Boken fick 5 stjärnor av 5 möjliga!
  • Länstidningen hade 2010-12-10 en mycket positiv recension av Stannfåglarna under rubriken "En bok om fattigdom, styrka och människovärde", skriven av Evy-Ann Mattsson.
  • V8 Bibliotekssamverkan i Västerbottens Inland har på sin hemsida en recension av Stannfåglarna skriven av Kerstin Oskarsson.
  • I Västerbottens Folkblad fanns 2011-01-10 en mycket fin recension med rubriken "Når djupt in i själen", skriven av Rita Andersson.
  • Östersundsposten ÖP hade 2010-12-18 en lista med namnet "Hårda julklappar från länet", där skribenten Tomas Larsson skriver en mycket kort recension, och låter illustrera hela artikeln med omslaget på Ingers bok.
  • På Sveriges Radios hemsida listade Annelie Lanner 2011-01-10 Ingers bok som en av de fem bästa under hela 2010, alla kategorier, och lät illustrera hela listan med omslaget på Ingers bok.
  • För Bibliotekstjänst skriver lektör Lars Rask (Häftepos 11110311) "Inger Henricson berättar osentimentalt och på ett ledigt och lättflytande språk om den alltmer barnrika nybyggarfamiljens hårda livsvillkor, om armod och umbäranden och om övergrepp från myndigheter och skogsbolag. Läsaren får också ta del av Kristinas plågsamma barndomsminnen då hon auktionerades bort till den bonde som mot lägsta ersättning från socknen lovade att ta hand om henne. Framför allt Kristina som är bokens huvudperson blir i författarens skildring mycket levande och övertygande. Den noggranna tids- och miljöskildringen är också förtjänstfull i denna fängslande roman"
  • Tidningen Veteranen har haft en recension skriven av Ylva Larsson, under rubriken "Hon debuterade vid 70".
  • Tidningen Land har också haft en kort recension skriven av Torbjörn Österholm. Han skriver bland annat "Emigrantöden är ofta hjärteknipande och tankeväckande. Inger Henricson visar att lika starka berättelser finns att hämta bland dem som blev kvar".
  • I M-magasin nummer 4 skriver Stig Hansén under rubriken Böcker vi tycker om för dig som vill ... stanna hemma: "Vilhelm Moberg gav oss dem som åkte till Amerika. Inger Henricson ger oss dem som vid samma tid stannade och kämpade i Norrlands inland. Torp. Avhysningar. Frostnätter. Potatisland. Tjärved. Stannfåglarna kunde fyllts med stereotyper, men här känns det i varenda nerv att man lär sig leva genom att leva.”
  • Bo Degerman på Dalademokraten skrev i mars 2011 denna recension:
    Dorotea i södra Lappland var författaren Helmer Grundströms hemprovins. Han skrev som landskapet var: kargt, strävt, kantigt. Värmen mellan människor var som kallnande kornmjölsgröt inför främmande: en skorpa utanpå och en försiktig ljumhet inuti. Inger Henricson är också från Dorotea. Ämnesvalet har hon gemensamt med sin föregångare, men hon skriver mjukare, nästan för ordrikt kan den som förläst sig på Helmer Grundström tycka. Kanske någon finner att boken inte håller konstnärligt hela vägen. Det uppvägs dock av själva berättelsens innehåll, av engagemanget och av medkänslan som kryper mellan raderna. Äktheten ersätter konstnärligt finlir. Hon skriver om ett skogsarbetar-, småbrukare- och kronotorparliv som skildrats sparsamt i svensk skönlitteratur. Det var ett liv med möda och i fattigdom. Bernhard Nordhs en gång så populära nybyggarromaner är bara veckotidningstexter med lite exotism i sig. Säkrare är romanerna av Linnea Fjällstedt från Vilhelmina. Inger Henricson befinner sig i hennes sällskap. Romanen utspelar sig under nittonhundratalets första hälft. Dessa människor slet fram en ruta i någon granbergssluttning och dikade upp någon myr. Sten till förbannelse. En magermyr som gav gröda blott de första åren. Svettig och surskodd hela dagen. I den här romanen lever människor under umbäranden och motgångar som borde ha drivit dem till undergång. De emigrerade inte till Amerika som många andra som resonerade att sämre kan det inte bli. Att somliga stannade kvar? Det finns en drivkraft som inte låter sig riktigt förklaras. Försörjningskravet tvingade fram stordåd. Det finns en uthållighet som inte låter sig kuvas. Dessa människor visste vad som väntade och krävdes. Det låg en trygghet i det också. Det gav självkänsla att klara det och ta ansvar under omständigheter som fanns. Livet blev inte varit värdelöst. Det var heroiskt. De som reste var inte lika starka. Inger Henricsons roman har verklighetsbakgrund bok och bakom ligger ordentlig research. Först som sist är det dock en roman om människors uthållighet och storhet.
  • Ingar Haellquist på Allas Veckotidning skrev 2011-06-09 denna recension:
    "Alla ”känner” vi Karl-Oskar och Kristina som utvandrade till Amerika för att få ett bättre liv. Många valde att resa, men det fanns också de som stannade kvar. Kristina och Johan var två av dem, och här berättas deras historia. Fattigdom och orättvisor, kamp mot skogsbolagen och naturen, lycka och sorg, kärlek och gemenskap. Boken bygger på verkliga händelser och speglar en intressant del av vår egen historia."
  • Pia Bergström på Aftonbladet skrev 2011-03-04 denna recension:
    "Inger Henricsons (född 1940) debutroman Stannfåglarna (Bokverket) bygger på hennes farmors verkliga liv. Kristina och hennes syskon auktioneras ut till bönder redan som små, en skam som satt djupt. Hennes liv med den överhetstrotsande Johan beskrivs som oerhört hårt men i grunden lyckligt. Berättelsens dramaturgi är tidens gång, barnafödslar, olyckor, skogsbolagens härjningar, världskrig. Stilen är okonstlad – Henricson är ingen Sara Lidman – men Kristinas vardag och villkor, det dagliga slitet och knappheten, särskilt åren de tio barnen kom tätt, levandegörs med starka känslor. Mycken vrede mot makten och överhetens sätt att trycka ner och utnyttja arbetare och fattiga bönder ventileras i det lilla torpet och flera av barnen delar faderns politiska radikalitet och fackföreningsengagemang.

    Det gamla fattigsverige ligger bara två generationer bort. Att läsa en släktkrönika som Stannfåglarna är att påminnas om det. På www.klippsta.se kan man se torpet och romanens förebilder med egna ögon."
  • Lisa Jagemark hade i Borås Tidning 2011-06-28 följande recension med rubriken "Öden att häpna över":
    Under en tid då många fattiga svenskar blev, som den här romanens titelmetafor anspelar på, flyttfåglar, emigranter, fanns det ändå de som stannade kvar.
    Stannfåglarna, de som Inger Henricson beskriver i sin debutroman. I Norrlands inland år 1901 försöker ett fattigt par få ett eget kronotorp, ett eget litet jordbruk och således en framtid.
    Henricsons roman
    bygger på en verklig historia. Bakom den finns fyra års efterforskningar som den pensionerade författarinnan har gjort om sina egna farföräldrar, romanens huvudpersoner Kristina och Johan. Torpet de byggde upp, Klippsta, inte bara finns på riktigt, det står också kvar. Det finns till och med en kompletterande webbsida till boken med bilder på både hus och familjemedlemmar. Det står vad som är ändrat och vad som är alldeles sant. Det hela blir som en sorts släktforskningsrealism.
    Romanen passar väl
    in i den svenska arbetarlitteraturtraditionen: talspråk och dialekt i dialogerna, detaljerade beskrivningar av naturen och arbetet med jorden och så lite arbetarhistoria på det. Den passar så bra in i den genren att den nästan – bara nästan! – smälter in i mängden av liknande svenska arbetarskildringar som utspelar sig under tidigt 1900-tal. Men är man, som jag, alltid väldigt svag för den här typen av romaner, spelar mängden av dem ingen roll när man får ännu ett strävande par att följa, arbetaröden att häpna över och historia från tidigt 1900-hundratal som nämnts alldeles för lite i skolan.